Färgtemperatur i studion: vad Kelvin-siffran egentligen betyder

Färgtemperatur mäts i Kelvin, förkortat K, och ordet förvirrar nästan alla som börjar i studion. Man skulle kunna tro att högre siffra betyder varmare ljus, men det är tvärtom. Lågt värde, runt 3200 K, ger ett gulaktigt och varmt ljus, ungefär som en glödlampa. Högt värde, runt 5600 K, ger ett vitare och kallare ljus som liknar dagsljus en klar förmiddag.

Namnet kommer från en tanke om en svart metallbit som värms upp. Först glöder den rött, sedan orange, gult och till sist blåvitt. Siffran anger alltså vilken temperatur metallbiten skulle ha för att lysa i just den färgen. Du behöver inte kunna fysiken bakom, men det hjälper att veta att siffran beskriver en färg och inte hur varm lampan blir.

På kursen går jag igenom detta redan första ljuspasset, eftersom allt annat i ljussättningen bygger på att du förstår skalan.

• Runt 3200 K: varmt, gulaktigt ljus
• Runt 5600 K: vitt, dagsljusliknande ljus
• Högre siffra betyder kallare och blåare ljus

Ögat justerar sig nästan automatiskt. Går du från ett rum med varma lampor till dagsljus upplever du ändå papper som vitt. Kameran gör inte det på egen hand. Den måste få veta vilken färg ljuset har, och det görs med vitbalans. Ställer du in kameran på 3200 K men belyser scenen med 5600 K blir bilden blåaktig. Gör du tvärtom blir den gul och sjuklig.

I ett nyhetsstudio är detta extra känsligt, eftersom programledarens hy syns i närbild under lång tid. Små fel i färg uppfattas av tittaren som något konstigt utan att hen kan säga vad. Därför ska ljuset i studion ha samma färgtemperatur, och kamerorna ska vara inställda efter den.

En kamera med fel vitbalans går inte att rädda helt i efterhand när sändningen är live.

Det vanligaste felet jag ser hos elever är blandat ljus. Studioarmaturerna är 3200 K, men det finns ett fönster bakom nyhetsbordet som släpper in dagsljus, eller en bakgrundsskärm som lyser kallt. Då får ansiktet en färg från ena sidan och en annan från den andra, och ingen vitbalans i världen stämmer för båda.

Lösningen är att välja en grundtemperatur och anpassa resten. Fönster täcks över eller filtreras med en särskild folie som gör dagsljuset varmare. Bakgrundsskärmar ställs in så att deras färg harmonierar med resten. Ibland används blandade färger medvetet, till exempel en kall bakgrund bakom ett varmt belyst ansikte, men då är det ett beslut och inget misstag.

Börja alltid med att titta på vad som faktiskt lyser i rummet, inte bara på dina egna lampor.

• Täck eller filtrera fönster mot dagsljus
• Kontrollera skärmar och praktiska lampor i bild
• Välj en grundtemperatur innan du ställer in kameran

Rutinen är enkel och bör följas varje gång studion byggts om eller ljuset ändrats. Sätt ett vitt eller neutralgrått kort där programledaren ska sitta, i det ljus som faktiskt ska användas. Fyll bilden med kortet och låt kameran läsa av det. Då lär den sig vad vitt ser ut i just det här ljuset, och alla andra färger faller på plats.

Gör detta på varje kamera för sig, eftersom två kameror av olika modell kan tolka samma ljus lite olika. Titta sedan på bilderna sida vid sida i kontrollrummet. Om hyn skiftar i ton mellan kamerorna är något fel, och det är bättre att upptäcka det före sändning än under den.

Skriv gärna ner värdet du kom fram till, så att nästa pass inte börjar från noll.

Ett missförstånd är att man kan lösa allt med färgfilter på lamporna. Filter fungerar, men de tar bort ljus, så du får räkna med att armaturen blir svagare. Ett annat är att LED-lampor alltid har rätt färg. Många LED-armaturer är justerbara, men billigare modeller avviker från vad som står på etiketten och kan dessutom ge en grön eller magenta ton som Kelvin-siffran inte säger något om.

Det tredje missförståndet är att automatisk vitbalans räcker. Den fungerar hyfsat i enkla scener, men reagerar på vad som råkar vara i bild. När en programledare i röd kavaj kommer in i rutan kan hela bilden plötsligt byta ton. I en livesändning vill du ha låst, kontrollerat värde.

Lås vitbalansen manuellt när ljuset väl är rätt.

• Filter minskar ljusmängden
• Etiketten på en LED-lampa är inte alltid exakt
• Automatisk vitbalans kan svänga under sändning

I ljusmodulen bygger varje elev upp ett nyhetsbord steg för steg. Elin Karlsson visar hur nyckelljus, fyllnadsljus och bakgrundsljus läggs på i tur och ordning, och vid varje steg mäter vi färgen och jämför kamerorna. Du får själv skapa ett medvetet fel, till exempel ett blått fönsterljus mot varma lampor, och sedan rätta till det.

Det praktiska arbetet är viktigare än teorin här. Efter ett par pass brukar eleverna se färgskillnader som de inte märkte tidigare, och det är precis den blicken en ljussättare behöver. Det går inte att läsa sig till, det måste tränas framför en riktig bild.

Mid i hösten, när dagsljuset i fönstren skiftar snabbt under dagen, passar det särskilt bra att öva detta.